Det blir svart,
Om att våga och tro.
Ofta när jag pratar om panikångest på bloggen brukar jag svämma över i allt annat ska försöka att inte göra det idag.
Senast jag fick grov panikattack vart faktiskt i torsdags 28/4.
Jag skulle på event på makeupstore med några härliga tjejer som jag träffat på socialU och med Stina såklart! Min lilla bloggmamma haha.
Jag hade löst det på jobb tog någon annans öppning så jag skulle hinna gå.
Stina och hennes barn ligger med halsfluss hemma och tyvärr kan hon inte följa med.. DÄR, DÄR rasar min trygghets zoon! Kommmer jag behöva gå runt själv på eventet? Kommer någon ens vilja prata med mig?
Tro mig när du ser dessa fina tjejer kommer du förstå mig av att bara det är ångest att stå brevid dom.
Jag valde iaf att försöka. Så jag gick hem duschade, sminkade mig det blir inte som jag ville lugnade ner mig själv genom att sätta in tanken du kan ta en taxi jag sminkar om mig.. Inget går som jag vill tappar allt i marken. Slutar med frossa och gråt i duschen 2 timmar senare.
Varför det blir såhär? Varför jag inte kan komma ut ur dörren? Det är för tryggheten är oklar.
Vet inte hur det är med er men man trivs ju bästa där man har en stabil grund kan vara en förälder, pojkvän eller kompis.
I detta fall försvann kompis min trygghet vilket slutade i onödiga tårar.
Målet 2016 är att våga och tro på mig själv.